Första brevet från Jerusalem

Nåd och frid från Gud vår Fader och vår Herre Jesus Kristus.
Kära församling vi hoppas att allt är väl med er.

Först av allt vill jag tacka för all omtanke i samband med min fars sjukdom och bortgång. Det betydde mycket för oss att veta att han fanns med i era böner samt att ni hade en tacksägelseringning för honom. Tack även för gåvan till Canadian Lutheran World Relief, den uppskattades mycket av både oss och av min mor.

Här kommer några rader med hälsning från Jerusalem.
Vi bor på Or Hahaim Street (livets ljus gata) innanför de gamla stadsmurarna till gamla stan. Lägenheten vi bor i hyr vi av ett armeniskt kristet par vars släkt ägt huset i 300 år... Det är en enkel lägenhet, men vackert utformad med vitkalkade valv som innertak. Vårt sovrum går i en arkad över en av de trånga gränderna och barnen gillar att krypa upp i fönsterkarmen för att titta på folk som går förbi. Vi har en granne under oss. Han heter Garu och var pansarvagnsförare i Jordanien 1949-52 och därefter jobbade han för FN. Han är mycket trevlig och vill att vi skall bo kvar i åtminstånne 50 år till!

Barnen går på Anglican International School som ligger en halvtimmes promenadväg hemmifrån på Profeternas gata. Skolbyggnaden har bland annat tjänat som högkvarter åt Lawrence of Arabia på den tiden då det begav sig. De trivs mycket bra i skolan och alla tre har fått kompisar. ...men i går sa Rachel att hon saknar Ullas kakor... och alla er i kyrkan i Toronto. Barnen har särkilt frågat efter Lenn och undrar hur han mår.

Anders är under året gästprofessor på Hebrew University och har fått ett skrivbord på biblioteket där. Han trivs fint med den arbetsplatsen. Han behöver inte undervisa utan kan ägna sig åt sin forskning samt handleda, via e-mail, de doktorander han har på McMaster University i Hamilton. Själv håller jag på att sammanställa manuset till en introduktionsbok i postkolonialsim och Nytestamentlig forskning som kommer att publiceras under året. Jag räknar med att vara klar med den innan jul. Därefter kommer jag att lägga resterande tid på min doktorsavhandling, som även den handlar om postkolonial NT-forskning. Jag hoppas bli klar med den innan vi reser hem i augusti 2010.

Livet i Jerusalem är intensivt. Tre religioner delar samma stad och bönens kraft är stor. Genom luften bärs ljuset av stans alla kyrkklockor inte sällan i kombination med de muslimska böneutroparnas böner. Nere vid Västra muren, som är en del av det forna templet, stiger judarnas böner. Alla tre religionerna har pilgrimmer som söker sig till Jerusalem under olika högtider. Och så har vi turisterna --- även de ett slags pilgrimmer.

Denna vecka firar judarna Lövhyddohögtiden (Sukkoth) som är en högtid då man minns vandringen genom Sinai öken. Man bygger små hyddor med palmtak där man äter alla sina måltider och helts sover i under natten. Varje kväll under veckan som gått har vi hört grannarna sjunga och dansa i sin lövhyddor. Under sista dagen av lövhyddohögtiden (lördag) firar man glädjen över att Gud gett sitt heliga Ord till oss människor. Det gör man genom att ta ut sina heliga texter (Torahrullarna, eller Gamla testamentet, som vi brukar kalla dem) och bära dem i procession genom gatorna. Kanske något vi också borde göra i Toronto för att visa vår glädje över att får ta del av Guds Ord!

När vi går till kyrkan brukar vi gå till Svenska teologiska institutet där den svenska församlingen håller till. Vid två tillfällen har jag fått leda onsdagsmässan där och Anders har lett ett ekumeniskt bibelstudium tillsammans med de andra lutherska kyrkorna i stan samt den palestinsk-jordanske biskopen Munib Younan. Som kuriosa kan jag nämna att jag i slutet av september blev inbjuden till att be en bön på svenska under en ekumenisk bönedag med böner för freden i Jerusalem. När jag tackade ja trodde jag att det bara var ett litet sammanhang jag skulle komma till, men när jag väl var där kom den ena biskopen och patriarken efter den andre. Det blev en mycket vacker gudstjänst. (Jag skickar med ett fotografi som Anders tog vid detta tillfälle.)

Jerusalem och hela Israel/Palestina behöver verkligen böner. Därifrån vi bor hör vi ofta skottlossning från de östra delarna av staden och en gång höll vi på att gå in genom en av stadsportarna där militären just spridits tårgas för att stävja ett upplopp. Det politiska läget är spänt och man undrar verligen om det någonsin kommer att kunna bli fred i detta område. Från de svenska följeslagarna som arbetar för Kyrkornas världsråd som observatörer får vi ofta rapporter om trakasserier vid vägspärrarna till Västbanken och om husrivningar. Samtidigt finns det en ständig oro från Israels sida för självmordsbombare som när som helst, och utan hänsyn till civila, kan spränga sig själva till döds med hopp om att så många som möjligt skall dö med dem. Sen får man ju inte glömma att hotet från Iran är en verklighet man lever med här. Vem som har rätt och vem som har fel i en krigssituation som denna är inget som är enkelt att avgöra. Ta gärna med Jerusalem i era böner som det står i Psaltaren 122:6 "Be om välgång för Jerusalem! Må de som älskar dig leva i trygghet".

Med dessa rader önskar vi er riklig välsignelse. Vi avslutar brevet med Paulus ord till de kristna i Thessalonike: "Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla."

Anna, Anders
Rebecca, Noah och Rachel