Sockenbud

Sockenbud heter det när prästen kallas att vara närvarande hos en sjuk eller döende. Under detta besök kan prästen be tillsammans med den han eller hon besöker, men även ge nattvarden. För att inte prästen ska behöva ta med sig den stora nattvardsservisen har kyrkorna ett så kallat sockenbudtyg .

Sockenbudstyget består av en kalk (en bägaren), en paté (en tallrik), en flaska att förvara vin i (starkvin för att minimera bakteriespridning), ett ciborium (burk med oblater/bröd), ett corporale (duken man dukar upp nattvardsgåvorna på) och ett purificatorium (en torkduk att torka av kalken med). Utöver dessa ting kan ett sockenbudstyg även innehålla en liten behållare med olja för att använda vid smörjelse av den sjuke eller den döende.

Anledningen till sjukkommunion (d.v.s. att ta emot nattvarden vid sjukbädden) varierar genom historien:

700-talet Nattvarden gavs som ett skydd mot döden och man framhöll uppståndelsen på den sista dagen.

1200-talet Nu betonades förberedelsen inför döden genom förlåtelse och rening från synd. Sista nattvarden gavs i god tid innan döden och var alltså inte bundet vid själva bortgången. Istället kom bekännandet av synderna (bikten) och den sista smörjelsen att bli handlingar som knöts till själva döendet. Den sista smörjelsen var en symbol för andlig beredelse inför döden.

1500-talet I Sverige betonade Olaus Petri (Sveriges reformator) själavården och syndabekännelsen som förberedelse inför döden. Nattvarden upphörde att vara obligatorisk men prästen kunde, om han ville, fråga om den sjuke ville ta emot nattvarden.

Nutid Idag finns det olika åsikter om sjukkommunion. Beroende på den enskildes tro och livserfarenheter utformas sjukkommunionen på olika sätt. Ibland med bikt och förlåtelse och ibland som ett hoppets handling inför uppståndelsen. Ofta ses sjukkommunionen som en förlängd gudstjänst där den sjuke, med sin frånvaro i gudstjänsten, inlemmas i gudstjänstgemenskapen genom besök av prästen och mottagande av nattvarden.

Idag behöver man med andra ord inte ligga inför döden för att be att få ett sockenbud, eller som vi säger idag - hembesök av prästen. Att ta emot nattvarden i hemmet är ett sätt att fira gudstjänst, fast på lite avstånd.

Om man är sjuk en längre tid och inte kan komma till kyrkan på söndagens gudstjänst kan man alltså ringa församlingens präst och be om ett sockenbud. Välkomna att höra av er!